I mitt arbete som skolkurator har jag så ofta sett hur handfallna föräldrar är inför sina ungdomar. Min gissning är att föräldrar ofta är mycket osäkra på sitt eget ledarskap gentemot barnen, vilket gör att dessa ungdomar saknar normer och gränser, vilket i sin tur gör dem otrygga och gränssökande. Följden är att de blir otrevliga, vilket i sin tur gör att omgivningen visar sitt ogillande utan att för den skull förmå att hantera situationen. Resultatet blir en ungdom som känner sig sviken och illa omtyckt av vuxenvärlden och som då gör revolt.

Det tragiska är dessutom att detta går ut över kunskapsinhämtningen i skolan, vilket gör att de kommer efter och tappar än mer av sin självaktning – och så fortsätter den negativa spiralen.

Jag har då och då haft förmånen att coacha föräldrar i att ta sitt ledaransvar och sätta normer och gränser, samtidigt som de kunnat uttrycka sin kärlek och uppskattning till sina barn. Det går ofta förvånansvärt lätt att vända en till synes hopplös trend till en positiv spiral stället.